tre ord

För ganska precis en vecka sedan satt jag och vän i mitt kök, överförfriskade på vin men vid gott mod. Vi hade haft en stor middag såtillvida att man räknar vad som ätits. Vår vän som flytt stan var också med. Vi åt, skvallrade och drack. Jag hade gjort starka coctails och köpt äppelcider. Den tredje vännen avlägsnade sig redan halv tio. Vän och jag fortsatte på vinet, på skvallret och vi kommer in på Han vi inte pratar om. Vid den här tidpunkten ser mitt kök ut som ett rövarslag och det ligger en svag dimma över bordet. Jag vet inte hur vi kom fram till det men på något sätt gjorde vi det i alla fall. Vi bestämde oss för att det var en god idé att skicka ett sms där det stod att jag älskade honom till HONOM. Så jag skriver och Vän trycker på send. Det känns så jävla självklart och först nu en vecka efter känns det nästan lika självklart. Jag förväntade mig då inget svar. Jag vill bara få ur mig det hela. Efter en timme kom ändå någon form av svar. Han frågade om det var sant, skrev att han var glad men chockad och att han visst hade känt att jag kanske lite mer än ”tyckte om” honom men att han saknade ord. Ja det var väl inte så jävla positivt eller ja. Jag förväntade mig att han inte skulle höra av sig alls. Hur som, det finns lite olika scenarion för fortsättning av detta. Ett är att inte låtsas som något har hänt, dvs hans egen metod. Han har dessutom sagt på fyllan att han älskar mig och att han hatar att han gör det. Jag bröt då ingen kontakt då fast jag fick smärre panik. Om han nu bryter kontakten är det ju för märkligt för här har vi gått i nästan fyra år och jag har sagt att han vart roten till allt ont här i världen, jag har flirtat med hans vän milt utryckt, jag har ”gjort slut”, jag har skrikit på honom, tjaffsat till dödagar, sagt att han är världens största gris, kallat honom massor av dumma saker och så nu, ska det brista för att jag säger något fint och kärleksfullt? Nej alltså då är det upp och nervänt. På riktigt! MEN to be continued.