back in business

Så hamnade jag på den lokala syltan. Lagom malplacerad. När jag kom in i lokalen scannade jag av allt folk och mina ögon fastnade på en man som satt lutad mot väggen. Han såg mig också. Jag frågade kollegan om jag var väldigt full med grusat omdöme eller om den där mannen faktiskt var rätt snygg. Hon visste inte. Jag går förbi honom efter ett tag och han drar mig mot sig. Vi börjar prata och sen börjar vi kyssas och jag är full och det är naturligt. Han säger att jag gör honom nervös, han säger att jag är vacker. Han vill ha kontrollen men får den inte. Han tar tag i min nacke och drar mig mot sig om och om igen, jag blir lite förvånad och häpen men jag gillar honom och han säger rätt saker. Han frågar var vi ska göra och jag säger att jag ska gå hem. Han frågar om han får följa med. Jag säger att syster bor hos mig, inte helt sant men jag var inte upplagd för en hemmamatch. Han berättar att han har barn och någon tjej och jag måste se så besviken ut så han frågar rakt ut: Men varför ser du så besviken ut? Vi byter nummer ändå i fyllan och villan men vi kommer aldrig höras igen. Jävlar karlar tänker jag och är bitter och oförvånad. Nöjd över att det faktiskt går att hitta någon som jag blir attraherad av och som det liksom klickar lite med. Samtidigt, det är ett moraliskt förfall överallt och jag duckar för att undvika det.